Det var en gång för länge sedan några grabbar (Hasse ”Rush” Eklund , Jacke Torpman och Raffe Hansen) som under tonåren höll till på Sofia ungdomsgård på söder i Stockholm. Under tiden med moppe-åkandet utvecklades mo-torintresset och det föll sig sedan naturligt att fortsätta med motorcyklar. Ledarna på ungdomsgården hjälpte till att ordna så att de fick disponera källaren kostnadsfritt. En av grabbarna (Raffe Hansen) började importera gamla snut-Harleys från Belgien i slutet på 60-talet, vilka hamnade på ”Sofia” där det blev stor åtgång. Hojar började byggas.
En annan av grabbarna (Jacke Torpman som ursprungligen kom från Bagarmossen) ville ha lokalen till att driva affärsverksamhet inom hoj-byggandet, men han mötte kraftigt motstånd då ändamålet med lokalen skulle vara till för hojbyggare med intresse för åkandet och umgänget. Tack vare Hasse Rush som satte stopp för affärsidéerna, kunde de så småningom bli en hojklubb.
Hojbyggandet intensifierades och efter ett tag dök det upp fler grabbar med samma intresse (Gregge Ekholm, Rogge Karlsson, Anders ”Harpo” Solem, Matte Forslund, Perre m fl). De kom från olika delar av Stockholm då det hört talas om att det byggdes hojar där. Några hade en Harley eller en chopper av något slag hemma och det var ohälsosamt att förvara hojen på gatan redan på den tiden. De tog ner sina hojar till ”Sofia” för att också lättare kunna dela erfarenheter och verktyg.
Båsen kom till för att var och en skulle ha en egen meckarplats. Stora gula sträck ritades i golvet och därefter byggdes båsen upp. De pratade nu om att bilda en hojklubb vilket också blev av efter ett tag (med påtryckning från Gregge). En av grabbarna var aktiv i föreningsarbete så han fick bli ordförande (Vovven). De bestämde sig för namnet ”Sofia Hogs” som då också gav anknytning till ungdomsgården och stadsdelen. Klubbmärken skaffades, men inga ryggmärken på den tiden utan ett mindre märke som de hade på ärmen. Det första märket blev lite av en kult, de bestämde sig för en örn. De använde sig av örnen på från den amerikanska dollarn men vände på huvudet. Märket handsyddes i Pakistan, det var väl bra i och för sig, men näbben såg ut som en pape-goja, se bilden ?
”Sofia Hogs” föddes……..året var 1968.
Det här var under den stora ”hippie”-eran med allt vad det innebar. ”Hippie”-eran lever dock kvar till stor del på klubben, det är väl det som gör ”Sofia” så speciellt. När det var åktur på gång, var det sällan de kunde åka tillsammans. De skingrades så fort de kom ut på Folkungagatan och fick ses igen när de kom fram eller när de kom tillbaka till ”Sofia”, ingen hade ju körkort, och snuten var helvild även då. Då fanns det ju kvarterssnutar som rätt var det var kunde komma springande rätt ut i gatan för att stoppa en.
1970 ”Gärdesfestivalerna” i början på 70-talet i Stockholm hade fått sint inspiration från Woodstockfestivalen i USA. Musikrörelsen var en pro-test mot den kommersiella framskridningen i samhället. ”Hippies” och ”Rödstrumpor” i en enda röra, och så ”Sofia Hogs” förstås. Grabbarna hade inget intresse i politiken men musiken var förbannat bra. De var band som Love Explosion, Fläsket Brinner, Gud i Brallan m fl. som lirade. Sådana här evenemang var sällsynta så de var klart att man var där, alla var ju där…
Sofia Ungdomsgårds källarlokal började bli för liten, klubben expanderade och de behövde en större lokal när medlemmarna blev fler (vid den här tidpunkten hade Matte Ahlgren kommit med i klubben, han är medlem än idag). Klubben var nu etablerad med ordförande och styrelse.
1971-72 Nu blev det stallet till Munchenbryggeriet på Södermälarstrand (numera rivet). Med hjälp av en av cheferna på Pripps bryggerier, som klubben hade kontakt med via en medlem (Carl ”Bison” Almqvist), fick de hyra Munchenbryggeriets stall. Klubben flyttade alltså till Södermälarstrand.
Lokalen var otroligt stor, högt till tak med en fantastisk utsikt från ter-rassen utanför. Man kunde se alla seglartävlingar på Riddarfjärden från första balkong, likaså på nyårsaftnarna hade man bästa utsikten. Några bås behövde inte byggas då spiltorna från bryggarhästarna fortfarande fanns kvar, men de var stora. Det fick plats 2 medlemmar i varje bås.
1972 ”Hog Farm” ett stort Hippie-gäng amerikanare kom i bussar till Skarpnäcks flygplats (numera bostadsområde). Det hade allt i bussarna, t o m förlossningsstolar. De hade stor ljusshow med häftig musik. Hos dem kunde man shoppa allt möjligt. På småtimmarna serverade de maskroste. ”Sofia” blev kvar där hela veckan.?
1973 Första hojfesterna var på Flatenbadet strax utanför Stockholm. Det var grabbarna från Blåsut (Magnus Böning, Jan ”Lucke” Hagman) som anordnade dem. De fick låna bira från Sofia för att det kom så mycket folk. Blåsutgrabbarna blev medlemmar i Sofia något år senare, och Flatenfesten återkom några år men då i Sofias regi.
Det fanns inga chopperklubbar på den här tiden….knappt några hojkubbar alls. De hojklubbar som fanns var bara touringåkare, inga choppers eller Harleys. ”Sofia Hogs” är den första chopperklubben i Sverige, enl MCM den första i Europa? Twin Club i Norrtälje bildades 1969. Denvers och Carolina bildades 1973 och de blev Sofias närmaste vänner.
1975 I mitten av 70-talet hade klubben Nyårsmaskerader. Mycket folk kom och alla var utklädda till oigenkännlighet, det var skitkul för de flesta kunde verkligen hålla färgen hela kvällen….ja, ja tills fyllan tog över förstås.
Kebnekajse som var en känd grupp på den tiden lirade ofta nere på ”Sofia”. Ibland kom de ner och jammade loss rent sporadiskt. Några av medlemmarna jammade med (speciellt Hasse Rush som var bra på gitarr), det var skit-coolt, resten av ligan lirade kongas eller slog på något annat, världens drag. En hel del flipperturneringar blev det också på klubben samt fotbollsspelet förstås. Att fotbollsspelet höll ihop över huvud taget var otroligt.<br />Meckandet och modifierandet av hojar fortsatte, grabbarna lärde sig mecka efter hand. De ställde ut hojar på Hot Rod-utställningen i Mar-morhallarna vid Stureplan ( Rogge karlsson o Gregge Ekholm), den enda utställningen som fanns då med inriktning på hojar o roddar. Intresset för att bygga hojar växte, hojarna var skitsnygga men……..turerna ute på vägarna kunde dock ta lång tid, inte av åkande utan av meckande, bl.a. en resa till Skåne där de i en etapp kom 12 mil på 6 timmar eller var det 6 mil på 12 timmar?
Det var så här den svenska hojeran började, med hojåkande, hojfester och hojklubbar. Sverige var ett paradis för hojåkare från hela världen.<br />1976 Klubben gjorde en hojutställning på Moderna museét som en protest eller ett alternativ till den kommersiella ”Hot Rod Show” som var det enda alternativet som funnits hittills. Utställningen blev mycket lyckad, där fanns ju så många andra sorts besökare, inte bara hojåkare.
1978 Munchenbryggeriets stall skulle rivas….”P.O. HANSSON VAR BÖGEN SOM REV TEGELHÖGEN…..” löd ramsorna. P.O Hansson var den politiker som drev igenom rivningen. Klubben kämpade länge för att få behålla ”stallet” med demonstrationer och allt som stod i dess makt, men det skulle rivas. Där skulle byggas Servicehus, som senare blev bostadsrätter. Detta var ett stort nederlag, inte bara för klubben utan även för Stockholms stadsbild.
Nu gällde det att hitta en ny lokal. Klubben fick bl.a. erbjudande om en lokal vid Danvikstulls sjukhus men dumt nog så tackade grabbarna nej när det inte gick att få in en Trike genom ingången, detta ångrar de djupt idag.<br />Ordföranden i klubben (Vovven) engagerade sig och besökte riksdags-huset ett flertal tillfällen i ärendet. Han blev först inte insläppt, men han visste hur man handskades med politiker, men erbjudandet klubben fick låg långt utanför och på helt fel sida om stan, i Akalla. ”Sofia” var ju en ”Söder”-klubb. Det tog emot att flytta utåt men den hade inget val, de flyttade till Akalla där klubben finns än idag. Klubben bytte nu ordföranden då (Vovven) fick annat att göra. Ny ordföranden skulle väljas och lotten föll på en annan herre, (Ove Brandt) som istället för ordföranden nu kallades president. Hans presidentskap bestod fram till 2005.
Efter mycket arbete med att göra i ordning lokalerna fanns det nu plats för att ha en riktig verkstad för maskiner av olika slag och lackrum, dessutom fanns nu ett riktigt kök.<br />Det var inte meningen att de skulle stanna i Akalla, utan de såg det mest som en mellanlandning. Vissa av dem ser det fortfarande som en mellanlandning trots att det gått nästan 30 år i de här lokalerna.<br />1979 En stor fördel med den här klubblokalen genom åren har ju varit till-gången till mark runt omkring. Det har gjort att de kunnat ha stora fester, speciellt på 80-talet innan det blev så många klubbar som skulle dela på helgerna. Den första festen var 1979 med namnet ”RUN TO THE FUN”, så heter festen än idag och hålles i augusti varje år.
På Hot-Rod utställningen 1979 byggde klubben upp en dekor som det såg ut utanför stallet på Södermälarstrand. De hade också slagit upp armétält och parkerat hojarna så det skulle se verklighetstroget ut, det blev en succé.
1980-81…..kommer
1982 Några av grabbarna (Ove ”Martin” Martinsson, Jan ”Lucke” Hagman och Björne Öster) åkte ner till Franska Rivieran för att få lite sol och värme. De hittade då en camping i Toulon där de slog sig ner. Denna camping blev sedan ansedd som hojcamping och klubben återkom dit under flera säsonger. Klubben blev goda vänner med ägarna av campingen.
1983-93……..kommer
1994 Bilderboken om Sofia Hogs kom ut och det var releaseparty på Kultur-huset i Stockholm. Flera av klubbens hojar ställdes ut där och stora affischer på medlemmarna sattes upp på de enorma glasrutorna mot sergelrondellen. Upphovet till boken var att ett par grabbar som tyckte det skulle vara häftigt att dokumentera klubben i bilder. De följde klubben under några år och resultatet blev denna suveräna bilderbok. (Det finns fortfarande några ex kvar att köpa, om någon är intresse-rad.) Klubben fick tillstånd att hålla dragracingtävlingar på Barkarby flygplats 1995-2003…….kommer
2004 Mitt i natten väcktes grabbarna av att det brann i ladan…..brandkåren hade alarmerats från någon uppe i Akalla och det blev fullt pådrag på klubben. Några bodde ju därute men innan de hade fattat vad som hänt hade halva ladan redan brunnit ner. I ladan fanns turistbussar, grävmaskiner och en hel del av klubbens inredning till festerna. och allt blev totalförstört. Som tur var täckte försäkringen skadorna till stor del, men ladan kommer tyvärr inte att byggas upp igen då kommunen har beslutsrätt för området.
Som sagt, tiden har gått och några medlemmar har kommit och gått men man känner aldrig av det då klubben har en väldigt djup präg-ling i sitt ursprung. Någon större omsättning på medlemmar har det inte varit, det är först på senare tid då fler tyvärr har lämnat jordelivet och andra har fått andra värderingar som en viss växling har skett. Många gamla medlemmar finns ju kvar med själ, hjärta och vilja och de verkar inte rubbas i första taget. Det häftiga är att om man sysselsatt sig med annat en kortare eller längre tid så kan man alltid återkomma ut till ”Sofia” och känna att man är samma människa som innan. Tiden står ju liksom still där, nästan i alla fall.
När det gäller hojbyggandet så har utvecklingen gått framåt och idag byggs en del hojar på Sofia. Det är först och främst de nyare medlem-marna som står för den entusiasmen, enda tills de blir inbitna ”Sofia-ner”, då avstannar det liksom. Som de flesta vet så ser de äldre medlemmarnas hojar likadana ut som när de byggdes på 60-, 70- och 80-talet, och lär så förbli. En och annan startmotor tillkommer nog varefter.